Hermetiska Orden av Den Gryende Morgonrodnaden

Den 21 december ungefär klockan 10:19 inträffar återigen Vintersolståndet. Det är årets kortaste dag med cirka 6 timmar och 32 minuter av ”dag” eller solljus. Detta innebär drygt 17 timmar och 28 minuter av ”natt” eller mörker.

Frågan är vad man ska göra med de korta timmar av dag som vi har för att kunna uthärda det kommande, långa och ibland skräckinjagande mörkret? Förr i Norden ansåg man nämligen att på just denna längsta natt av nätter så var det ovanligt mycket aktivitet från väsen och farliga varelser av det mer övernaturliga slaget.

Förr i Sverige, runt år 800-1000 ägnade sig vikingarna åt det så kallade midvinterblotet, där man bland annat offrade mat, säd, djur, människor, redskap och annat som man menade kunde säkerställa att solen och Ljuset återvände. I modern tid firar dagens hedningar (eller folk med Forn-Nordisk tro) med att offra frukt, bär, nötter och annan mat. Att offra djur eller människor är Gudskelov bortplockat sen länge, men med det inte själva andemeningen i att blota. Man vill få gudomliga makters gunst genom att offra någonting åt dom.

Genom att snegla på Nordens gamla (och mer moderna) hedniska traditioner och ställa dessa mot Golden Dawn traditionen (vilken H.O.G.M.+R. är en del utav) så kan man undersöka om man kan hitta likheter och nytta av dessa.

Golden Dawn traditionen fokuserar främst på att rena och förädla människans, hennes själ, psyke och kropp (dvs mikrokosmos) så att vi kan komma i en ren och obefläckad kontakt med vårt innersta väsen, vår ”Gudsgnista”, eller vår högsta och personliga idé om Gud. Vi ämnar att ”bli mer än människa”. Med detta menas i kort att man inte längre är slav under drifter, begär och materian utan vägleds och genomstrålas av något ’Högre’. För att kunna närma sig ett sådant gigantiskt arbete så måste man först undersöka och lära känna varje liten del av sig själv. Det är särskilt vårt sinne (det medvetna och omedvetna) och vår personlighet som kräver extra mycket omtanke och studium.

Detta innebär att vi undersöker det som är ljust och positivt inom oss, men även det som upplevs mörkt och negativt ty endast genom att våga möta och lära känna HELA sitt ’själv’ får man en ökad förmåga att förändra sig själv.

Det kan förstås vara en oerhört skrämmande uppgift, särskilt när man når och upptäcker de mörka sidor hos sig själv som man helst vill glömma bort och tränga undan djupt inom sig själv. Man behöver en stor portion mod och kraft för att våga sig på detta möte och när detta väl sker så behöver man någonting att luta sig mot, ett stöd och vägledning, för att ett sådant möte ska leda till visdom och förädling istället för förvirring och en flykt från sig själv. Inom vår tradition åkallar vi det Högsta vi känner till, Det Gudomliga Ljuset (för att nämna en definition på det), inom och utom oss själva för att låta detta Ljus vägleda oss i vårt arbete med oss själva.

Om vi vänder oss åter till Nordens Midvinterblot och den fornnordiska tron så skulle man kunna jämföra åkallelsen av Det Gudomliga Ljuset med midvinterblotets offergåvor för det återvändande Ljuset. Vi kan även jämföra rädslan för att möta sig själv med forntidens rädsla för de mörka väsen och varelser som särskilt härjade runt under just vintersolståndets natt.

Vad blir då en möjlig lärdom av detta?

Genom midvinterblotets offergåva, dvs åkallelse av Det Gudomliga Ljuset, får vi genom löftet av Solens återkomst, kraft och mod nog att våga möta och bemästra de monster (våra rädslor) som härjar under Vintersolståndets natt för att sedan välkomna en ny dag, Solens återkomst och ett hopp om en bättre framtid.

Med dessa kåserier önskar Den Hermetiska Orden av den Gryende Morgonrodnaden eder ett kommande, gott Vintersolstånd.

Så har dagen kommit åter då vintersolståndet är här. Mitt i all julstress är det lätt att denna natursköna händelse går oss förbi. Samtidigt så kan man börja se en ökning och uppmärksamhet av fler högtider än just julen så som kristendomen firar den.

Denna ökning ser man lättast genom vår tids sociala medier och tankar kring detta börjar att formas i mitt sinne. Genom sociala medier får vi chansen att dela med oss av vårt firande och vi får möjlighet att läsa hur andra firar denna högtid. När jag sitter och läser om hur andra människor och traditioner firar denna period så slås jag av likheten i den symbolik som man använder sig av. Den ligger precis under ytan och är inte särskilt svår att upptäcka.

I den kristna traditionen symboliseras detta genom julen och Jesu födelse om än vid ett annat datum (24 December). Guds son (och därmed Gud själv) är född. Inom Dōngzhì uppmärksammar man att Yin (den svarta, feminina delen av Yin & Yang) avtar i sin styrka och Yang (den vita, maskulina delen) påbörjar sin tilltagande resa. I det fornnordiska midvinterblotet var/är det vanligt att man offrade till Oden för att det kommande årets skörd skulle bli rik. I det egyptiska firandet kunde man hylla Hathor-Sekmet eller någon annan lejongudinnekombination och det ”vandrande ögats” färd genom året.

Det spelar inte någon större roll om du firar den kristna julen, den mer hedniska Jòl/Yule, Saturnalia, fornnordiskt midvinterblot, dom egyptiska festivalerna eller det kinesiska (taoismen) Dōngzhì. Det som alla dessa traditioner har gemensamt är att dom symboliskt vill påvisa att det tilltagande mörkrets tid är förbi, att ljusets tilltagande påbörjas och en förhoppning om att den kommande perioden ska bli lyckosam.

Utöver likheten i alla dessa traditioners symbolik så slår det mig att vi alla oavsett tradition eller kulturell härkomst faktiskt har en VILJA och ett BEHOV av att på något sätt markera och fira att Ljuset är tilltagande. Allt liv på vår jord är beroende av Solen och vid varje vintersolstånd firar, dyrkar och hyllar vi alla på vårt egna vis denna himlakropp. Detta för mig är ett bevis på att vi människor fortfarande är sammankopplade med och beroende av solen, naturen och årstidernas växlingar.

Trots all vår höga teknologi, våra fina hus av stål och betong, elbilar, datorer och kanske(?) vår förnekelse så är vi trots allt barn av solen och en del av naturen. Det finns något så vackert, magiskt och gudomligt i detta.

Med dessa ord önskar den Hermetiska Orden av den Gryende Morgonrodnaden er ett fantastiskt Vintersolstånd!